Kristusvägar

Tilläggssida

 

Inspirationen och kyrkorna.

Det Nya Testamentet skildrar den direkta inspirationen hos enskilda troende, liksom också ytterligare den Helige Andes gåvor som något viktigt, som i allmänhet hör till att vara kristen (jfr t.ex. Första Korintierbrevet 14, 26, Markus 16, 17). Uppenbarligen försvårades dock vägen dithän.

Visserligen erkänner bredvid pingstkyrkorna t.ex. den katolska kyrkan denna möjlighet till utpräglat budskap. De gör emellertid skillnad på en "allmän uppenbarelse" för alla genom bibeln, traditioner och ett kyrkligt lärarämbete å ena sidan - och "privatuppenbarelser" å den andra. Det senare låter man eventuellt, i den mån de innehåller något meningsfyllt för vederbörandes personliga liv eller hans eller hennes närmaste omkrets, gälla som en den Helige Andes uppenbarelse, även om man inte speciellt främjar det. Särskilt då kom till att börja med ofta en kritisk reaktion från denna kyrka, när budskap anlände, som till sitt innehåll riktar sig längre än till det privata, fram till kyrkan eller till mänskligheten, t.ex. i form av Marie- och Kristusbudskap. Alltsedan Påven Paul VI blockeras dock inte officiellt tryckandet av sådana skrifter genom kyrkan närstående förlag. Fortfarande hölls dock sådana vittnesbörd delvis tillbaka, t.ex. under årtionden det tredje budskapet från Fatima. Kyrkan förbehåller sig att senare fatta ett slutgiltigt beslut. Alla, även de troende församlingarna rekommenderas, att vid en ev. närmare prövning beakta rätten att bli hörd resp. att bli rättvist behandlad i kyrkorätten 844 § 3. Kyrkorätten 220 förbjuder dessutom orättfärdigt förtal, varifrån det än må komma (vilket kan förekomma vid förhastade offentliga fördömanden).
I många fler kyrkor spelar hela detta område ingen stor roll, resp. man har inte utvecklat någon särskild praxis i umgänget med. Å andra sidan finns det många liknande uppenbarelser även utanför kyrkorna. På det hela taget uppstår intrycket, att Gud har ett intresse av, att människorna även på detta sätt stimuleras på nytt, ja, regelrätt undervisas och även varnas. Detta är dock svårt, en livslång inlärningsprocess och att sprida sådana budskap kräver ett verkligt kall för att göra detta, en speciell koppling till Gud och rätt förberedelser.

De första apostlarna - människor, som kunde stå upp för Jesus Kristus med hjälp av de gåvor de fått - lärde enligt Första Korintierbrevet 14,26 ut direkta uppenbarelser och deras tydning även som beståndsdel i sammankomsterna. Första Korintierbrevet 12,4-7: "Det, som nu anden åstadkommer i var och en av oss, är till allas nytta". Enligt Första Korintierbrevet 12,28  kan apostlarnas roller som "profeter" *) ses som i efterhand tillagda, och på tredje plats som lärarens. I Första Korintierbrevet 14 görs åtskillnad mellan tungomålstalande till egen uppbyggelse och profetiska tal till församlingens uppbyggelse. Människor med profetiska gåvor var utomordentligt uppskattade, speciellt som de andra lärjungarna inte automatiskt kunde utföra denna uppgift (t.ex. Matteus 10,41).

Utmärkande kännetecken:
- Här handlar det inte så mycket om frågan om det överhuvudtaget ger inspiration som inte kan tillföras självsuggestion resp. massuggestion, schizofreni eller andra psykiska fenomen**. Den som studerar sådana fenomen utan förutfattade meningar inom kristendomen kommer snabbt att märka att de rent mentala förklaringsförsöken inte är tillräckliga i de flesta fall. Efter att ha konstaterat detta kan man börja med de frågor som egentligen är intressanta.
Det är meningsfyllt att söka insikten, vad som kommer eller inte kommer ur sanningens ande, jfr Första Johannesbrevet 4,1. Detta måste dock ske med erforderlig försiktighet och hänsyn. Blott från bibelns utgångspunkt är det inte automatiskt så, att präster alltid genom teoretiska teologiska bedömningar kan fatta beslut om dessa andens uppenbarelser. Mycket få kan omedelbart varsebli, ur vilken ande ett budskap kommer, därför skall enligt Matteus 7,15-20 profetiska gåvor framförallt bedömas enligt sina "frukter". Det vill säga, där de leder till Kristus - t.ex. till s.k. "omvändelseupplevelser" med en därpå följande positiv ändring av livsinnehållet eller också till själsligt resp. kroppsligt helande mm, vore det ytterst tvivelaktigt att avfärda dem som oäkta eller till och med  "som från djävulen kommande", därför att de brukar ske genom nåd - Johannes 15,5: "utan mig kan ni inget göra". Också när därigenom t.ex. större kärlek till Kristus och medmänniskorna uppstår, är detta ett positivt tecken. Jämför också varningen för domarna i Matteus 7,1; Matteus 12,24-30 och Apostlagärningarna 5,38-39. Även moralteologiskt och enligt världsliga rättsgrundsatser vore det fel att i tvivelsfall handla fördömande.
Ett ytterligare skiljande kännemärke kan anspråkslösheten i uppträdandet hos sådana människor vara, ty endast där människan blir "tystlåten", kan han höra Guds ande. Teologikunskaper är här överhuvud taget inte ett kännetecken. Ofta utvaldes just enkla människor ("lekmannakarisma"). Bildade kan bara komma ifråga när de är inbilska eller har kört fast och m.a.o. trots allt hör till dessa "andligt fattiga" enligt Matteus 5,3. (T.ex. Sadukéerna - rationalister och materialister - och fariséerna - såvida de till större del stelnat i religiöst intellektuellt vetande – hörde båda inte till dessa "fattiga i anden".)
- "…Att ni lever era liv värdigt som människor och uppfyller era dagliga plikter men även låter Gud den allsmäktige Fadern ta en plats i era liv" (som ett budskap från Jungfru Maria till siarna i Garabandal och på andra ställen.)
- Ett kärleksfullt beteende i likhet med Jesus etisk i t.ex. Matteus 7.12 är också ett sådant kännetecken. Människan får genom sitt jag som är förbundet med Kristus mer kontakt med anden - som står över intellektet. Detta kan ske desto tydligare ju mer han kommer i samklang med gudomliga egenskaper som kärlek. Etik betyder hur som helst inte här automatiskt att de måste anpassa sig till de vanliga idéerna vi har om fromma personer t.ex. vad gäller kläder eller att gå i kyrkan på söndagarna eller liknande.
Till exempel, om någon aggressivt skulle sprida förtal om någon annan kristen med hjälp av alternativ som han fått genom att läsa och påstår sig ha fått en personlig inspiration av Kristus och härigenom åsaka osämja - är det troligen varken en legitim handling eller ett sant budskap från Kristus eller en Heliga Anden.
- Dessutom spelar frihet från yttre andligt förtryck som kännetecken en roll. Den Helige Ande är fri från mänsklig klassificering och den behöver frihet för att frodas. Apostlagärningarna 5,29: "Vi måste lyda Gud mer än människorna". Med detta bestrids dock inte här att andligt beledsagande även i fortsättningen är meningsfylld. Varje ny generation måste ju inte börja om från början.
- Kriterier som "övernaturlig karaktär" undersöks visserligen ofta: t.ex. i visa fall som s.k. "Hänryckning" (ingen blinkreflex, hjärtfrekvensen förändras, pulsen går ner, blodtrycket stiger – och inga tecken på manipulation eller droger) eller att personen inte kunde veta det som meddelas osv. Det är dock inte avgörande eftersom anden även kan använda människans "naturliga" egenskaper.

Det finns flera former, om vilka ett budskap ur anden kan yttra sig. Till exempel genom "hjärtats inre röst/ inre ord" som är fullt medvetet och därför inte ska blandas ihop med hypnotiska eller schizofrena** fenomen. En del praktisk erfarenhet visar att dess natur även skiljer sig från telepatiska fenomen. (Jmf. "Vom inneren Wort" – Tyska: Det inre ordet, utdrag från Johannes Tennhardt, Jakob Lorber, etc.; Lorber-Verlag). Sällan kommer ett tranceliknande tillstånd i fråga, där människan i stort träder i bakgrunden, men även då måste man hålla isär olika omständigheter (t.ex. sättet att förbereda sig för resp. göra sig förtrogen med Gud), att det inte rör sig om en normal trance, d.v.s. en ren medvetandeförträngning – vid vilken också mycket problematisk inspiration i spiritismens innebörd kunde förekomma, och som verkar försvagande på deltagarna. Vidare förekommer det att någon upplever något innerligt som vision, ljus eller idé och som därefter kan omsätta det i ord och skrift. Även direkt nedskrivning förekommer, dock vid fullt medvetande, vilket skall särskiljas från spiritismens automatiska nedskrift, vilken sker i trance.
Att den "Helige Ande" kan ha verkat genom ett budskap, gäller inte bara vid direkt tilltal ur andlig källa (:"..."). Även en tanke, ett samtal mellan människor eller en uppsats eller bok kan till slut också stamma från denna inspirationskälla, då den kan stimulera den mänskliga kreativiteten, så som människan själv vill.
Om den Helige Ande i allmänhet, jfr Johannes 3,8 & 14,26 och Huvudtexten i Kristusvägar
, Del 1, Kapitel "Den första pingsthändelsen".
Om profetior i inskränkt bemärkelse av framtidsvisioner, se motsvarande kapitel i huvudtexten i Kristusvägar
, Del 2, t.ex. kapitlet "Om umgänget med profetior* ".

*) Här må också hänvisas till några ställen i Gamla Testamentet, när det gäller profetians karaktär - med det förbehållet, att förutsättningarna för den sedan dess har ändrats (den gamla typen av profetia hade vid tiden för Jesu liv praktiskt taget somnat in) och den väcktes på nytt: Joels bok 3,1-2; Amos bok 3,7-8).

**) Ibland är det så att även folk som har en äkta kapacitet att inspirera kan utsättas för upplevelser som liknar mentalt störda tillstånd - där de inre dialogerna kan fortsätta tvångsmässigt och där personen inte kan hantera jordiska nödvändigheter. För att undvika sådana överdrifter så mycket det går kan det hjälpa att ta hänsyn till – förutom ovanstående aspekter – en del praktiska förutsättningar som: tillräckligt med sömn; lämplig näring, t.ex. med tillräckligt med B-vitaminer (vilket innebär försiktighet med fastande om man inte har tillräcklig erfarenhet av detta); en klar harmonisering med den önskade källan (Kristus); undvikande av alltför långa sessioner, med den medföljande tendensen att starta med ett mål och bli alltför exalterad, och efter intensiva inre upplevelser, tillräcklig ansträning för att återvända till den nuvarande "jordiska" verkligheten; att med självförtroende bearbeta vad man hört; att medveten om sig själv bearbeta vad man hört. Hjälpare, spirituella guider (t.ex. präster), terapeuter etc. kan bara hjälpa till praktiskt om de har speciell erfarenhet / kunskap vilket innebär att de inte bara tar det förvirrade tillståndet allvarligt, utan även det oförvirrade grundläggande fenomenet.

 

Till startsidan
http://www.ways-of-christ.com/sv

Jesu Kristi vägar, hans bidrag till det mänskliga medvetandet och till mänsklighetens och jordens förändring: en oberoende informationssida med nya synpunkter från många erfarenhets- och forskningsområden med praktiska hänvisningar för ens personliga utveckling.