Kristusvägar
Tilläggssida
Inspirationen och kyrkorna.
Det Nya Testamentet skildrar den direkta inspirationen hos enskilda troende, liksom också ytterligare den Helige Andes gåvor som något viktigt, som i allmänhet hör till att vara kristen (jfr t.ex. Första Korintierbrevet 14, 26, Markus 16, 17). Uppenbarligen försvårades dock vägen dithän.
Visserligen erkänner bredvid pingstkyrkorna t.ex. den katolska kyrkan denna möjlighet till utpräglat budskap. De gör emellertid skillnad på en "allmän uppenbarelse" för alla genom bibeln, traditioner och ett kyrkligt lärarämbete å ena sidan - och "privatuppenbarelser" å den andra. Det senare låter man eventuellt, i den mån de innehåller något meningsfyllt för vederbörandes personliga liv eller hans eller hennes närmaste omkrets, gälla som en den Helige Andes uppenbarelse, även om man inte speciellt främjar det. Särskilt då kom till att börja med ofta en kritisk reaktion från denna kyrka, när budskap anlände, som till sitt innehåll riktar sig längre än till det privata, fram till kyrkan eller till mänskligheten, t.ex. i form av Marie- och Kristusbudskap. Alltsedan Påven Paul VI blockeras dock inte officiellt tryckandet av sådana skrifter genom kyrkan närstående förlag. Fortfarande hölls dock sådana vittnesbörd delvis tillbaka, t.ex. under årtionden det tredje budskapet från Fatima. Kyrkan förbehåller sig att senare fatta ett slutgiltigt beslut. Alla, även de troende församlingarna rekommenderas, att vid en ev. närmare prövning beakta rätten att bli hörd resp. att bli rättvist behandlad i kyrkorätten
844 § 3. Kyrkorätten 220 förbjuder dessutom orättfärdigt förtal, varifrån det än må komma (vilket kan förekomma vid förhastade offentliga fördömanden).De första apostlarna - människor, som kunde stå upp för Jesus Kristus med hjälp av de gåvor de fått - lärde enligt Första Korintierbrevet 14,26 ut direkta uppenbarelser och deras tydning även som beståndsdel i sammankomsterna. Första Korintierbrevet 12,4-7: "Det, som nu anden åstadkommer i var och en av oss, är till allas nytta". Enligt Första Korintierbrevet 12,28 kan apostlarnas roller som "profeter" *) ses som i efterhand tillagda, och på tredje plats som lärarens. I Första Korintierbrevet 14 görs åtskillnad mellan tungomålstalande till egen uppbyggelse och profetiska tal till församlingens uppbyggelse. Människor med profetiska gåvor var utomordentligt uppskattade, speciellt som de andra lärjungarna inte automatiskt kunde utföra denna uppgift (t.ex. Matteus 10,41).
Utmärkande kännetecken:
- Här handlar det inte så mycket om frågan om det
överhuvudtaget ger inspiration som inte kan tillföras självsuggestion resp.
massuggestion, schizofreni eller andra psykiska fenomen**. Den som studerar
sådana fenomen utan förutfattade meningar inom kristendomen kommer snabbt att
märka att de rent mentala förklaringsförsöken inte är tillräckliga i de
flesta fall. Efter att ha konstaterat detta kan man börja med de frågor som
egentligen är intressanta.
Det är meningsfyllt att söka insikten, vad som kommer eller inte kommer ur
sanningens ande, jfr Första Johannesbrevet 4,1. Detta måste dock ske
med erforderlig försiktighet och hänsyn. Blott från bibelns utgångspunkt är
det inte automatiskt så, att präster alltid genom teoretiska teologiska
bedömningar kan fatta beslut om dessa andens uppenbarelser. Mycket få kan
omedelbart varsebli, ur vilken ande ett budskap kommer, därför skall enligt Matteus
7,15-20 profetiska gåvor framförallt bedömas enligt sina
"frukter". Det vill säga, där de leder till Kristus - t.ex. till
s.k. "omvändelseupplevelser" med en därpå följande positiv
ändring av livsinnehållet eller också till själsligt resp. kroppsligt
helande mm, vore det ytterst tvivelaktigt att avfärda dem som oäkta eller till
och med "som från djävulen kommande", därför att de brukar
ske genom nåd - Johannes 15,5: "utan mig kan ni inget göra".
Också när därigenom t.ex. större kärlek till Kristus och medmänniskorna
uppstår, är detta ett positivt tecken. Jämför också varningen för domarna
i Matteus 7,1; Matteus 12,24-30 och Apostlagärningarna 5,38-39.
Även moralteologiskt och enligt världsliga rättsgrundsatser vore det fel att
i tvivelsfall handla fördömande.
Ett ytterligare skiljande kännemärke kan anspråkslösheten i uppträdandet
hos sådana människor vara, ty endast där människan blir
"tystlåten", kan han höra Guds ande. Teologikunskaper är här
överhuvud taget inte ett kännetecken. Ofta utvaldes just enkla människor
("lekmannakarisma"). Bildade kan bara komma ifråga när de är
inbilska eller har kört fast och m.a.o. trots allt
hör till dessa "andligt fattiga" enligt Matteus 5,3. (T.ex.
Sadukéerna - rationalister och materialister - och fariséerna - såvida de
till större del stelnat i religiöst intellektuellt vetande – hörde båda
inte till dessa "fattiga i anden".)
- "…Att ni lever era liv värdigt som människor
och uppfyller era dagliga plikter men även låter Gud den allsmäktige Fadern
ta en plats i era liv" (som ett budskap från Jungfru Maria till siarna i
Garabandal och på andra ställen.)
- Ett kärleksfullt beteende i likhet med Jesus etisk i t.ex. Matteus 7.12 är
också ett sådant kännetecken. Människan får genom
sitt jag som är förbundet med Kristus mer kontakt med anden - som står över
intellektet. Detta kan ske desto tydligare ju mer han kommer i samklang
med gudomliga egenskaper som kärlek. Etik betyder hur som helst inte här
automatiskt att de måste anpassa sig till de vanliga idéerna vi har om fromma
personer t.ex. vad gäller kläder eller att gå i kyrkan på söndagarna eller
liknande.
Till exempel, om någon aggressivt skulle sprida
förtal om någon annan kristen med hjälp av alternativ som han fått genom att
läsa och påstår sig ha fått en personlig inspiration av Kristus och
härigenom åsaka osämja - är det troligen varken en legitim handling eller
ett sant budskap från Kristus eller en Heliga Anden.
- Dessutom spelar frihet från yttre andligt förtryck som kännetecken en roll.
Den Helige Ande är fri från mänsklig klassificering och den behöver frihet
för att frodas. Apostlagärningarna 5,29: "Vi måste lyda Gud mer
än människorna". Med detta bestrids dock inte här att andligt
beledsagande även i fortsättningen är meningsfylld. Varje ny generation
måste ju inte börja om från början.
- Kriterier som "övernaturlig karaktär"
undersöks visserligen ofta: t.ex. i visa fall som s.k. "Hänryckning"
(ingen blinkreflex, hjärtfrekvensen förändras, pulsen går ner, blodtrycket
stiger – och inga tecken på manipulation eller droger) eller att personen
inte kunde veta det som meddelas osv. Det är dock inte avgörande eftersom
anden även kan använda människans "naturliga" egenskaper.
Det finns flera former, om vilka ett budskap ur anden kan yttra sig. Till
exempel genom "hjärtats inre röst/ inre ord"
som är fullt medvetet och därför inte ska blandas ihop med hypnotiska eller
schizofrena** fenomen. En del praktisk erfarenhet visar
att dess natur även skiljer sig från telepatiska fenomen. (Jmf. "Vom
inneren Wort" – Tyska: Det inre ordet, utdrag från Johannes Tennhardt,
Jakob Lorber, etc.; Lorber-Verlag). Sällan kommer ett tranceliknande
tillstånd i fråga, där människan i stort träder i bakgrunden, men
även då måste man hålla isär olika omständigheter (t.ex. sättet att
förbereda sig för resp. göra sig förtrogen med Gud), att det inte rör sig
om en normal trance, d.v.s. en ren medvetandeförträngning – vid vilken
också mycket problematisk inspiration i spiritismens innebörd kunde
förekomma, och som verkar försvagande på deltagarna. Vidare förekommer det
att någon upplever något innerligt som vision, ljus eller idé och som
därefter kan omsätta det i ord och skrift. Även direkt nedskrivning
förekommer, dock vid fullt medvetande, vilket skall särskiljas från
spiritismens automatiska nedskrift, vilken sker i trance.
Att den "Helige Ande" kan ha verkat genom ett budskap, gäller inte
bara vid direkt tilltal ur andlig källa (:"..."). Även en tanke, ett
samtal mellan människor eller en uppsats eller bok kan till slut också stamma
från denna inspirationskälla, då den kan stimulera den mänskliga
kreativiteten, så som människan själv vill.
Om den Helige Ande i allmänhet, jfr Johannes 3,8 & 14,26 och Huvudtexten
i Kristusvägar
*) Här må också hänvisas till några ställen i Gamla Testamentet, när det gäller profetians karaktär - med det förbehållet, att förutsättningarna för den sedan dess har ändrats (den gamla typen av profetia hade vid tiden för Jesu liv praktiskt taget somnat in) och den väcktes på nytt: Joels bok 3,1-2; Amos bok 3,7-8).
**) Ibland är det så att även folk som har en äkta kapacitet att inspirera kan utsättas för upplevelser som liknar mentalt störda tillstånd - där de inre dialogerna kan fortsätta tvångsmässigt och där personen inte kan hantera jordiska nödvändigheter. För att undvika sådana överdrifter så mycket det går kan det hjälpa att ta hänsyn till – förutom ovanstående aspekter – en del praktiska förutsättningar som: tillräckligt med sömn; lämplig näring, t.ex. med tillräckligt med B-vitaminer (vilket innebär försiktighet med fastande om man inte har tillräcklig erfarenhet av detta); en klar harmonisering med den önskade källan (Kristus); undvikande av alltför långa sessioner, med den medföljande tendensen att starta med ett mål och bli alltför exalterad, och efter intensiva inre upplevelser, tillräcklig ansträning för att återvända till den nuvarande "jordiska" verkligheten; att med självförtroende bearbeta vad man hört; att medveten om sig själv bearbeta vad man hört. Hjälpare, spirituella guider (t.ex. präster), terapeuter etc. kan bara hjälpa till praktiskt om de har speciell erfarenhet / kunskap vilket innebär att de inte bara tar det förvirrade tillståndet allvarligt, utan även det oförvirrade grundläggande fenomenet.
http://www.ways-of-christ.com/sv
Jesu Kristi vägar , hans bidrag till det mänskliga medvetandet och till mänsklighetens och jordens förändring: en oberoende informationssida med nya synpunkter från många erfarenhets- och forskningsområden med praktiska hänvisningar för ens personliga utveckling. |